Jag ska bli en sån där som springer

Man ser dem överallt, de där på lätta fötter och spänstiga ben som springer. Springer på vägarna i villakvarteret, på skogsstigar, på grusvägar på landet. Överallt. Det ser så lätt och härligt ut. Jag vill också vara en sån. En sån som springer.

Jag tycker att jag borde passa som det, bra fötter och bra ben – lite otränad bara. Så jag har bestämt mig. Jag ska bli en sån som springer.

Min plan

Jag startar i stort sett på noll. Hopplöst löpsteg. Ingen kondition och inga muskler, så jag tänker vänja och stärka min kropp långsamt. Målet är att springa en mil på en timme och tycka att det är skönt. Det får ta den tid det tar.
Jag tänker inte plåga mig, bara se till att jag kommer ut 3-4 gånger per vecka, sen får kroppen bestämma hur mycket jag går eller springer varje pass.

Juli 2014, fixa skor
Jag börjar med ett besök på Löplabbet för att få hjälp att prova ut skor. Jag känner mig som (och är) en total novis, kan ingenting. Eller jo, jag kan min kropp, mina fötter. Jag vet att jag aldrig gillat springskor, klumpedumpiga saker som gör att mina fötter tappar greppet. Därför tilltalas jag och är nyfiken på den här nya trenden med minimalistiska skor. Han som hjälper mig avråder för alltför minimalistiska skor, eftersom det ökar skaderisken när man är nybörjare. Jag är envis och till slut kommer det fram en mjuk, rätt tunn nybörjarsko. Skitful. Antagligen den fulaste sko jag köpt, men den skönaste springsko jag ägt, så... fulskorna blev mitt första steg mot att bli en springare.

Juli 2014, börja springa – upp och ner
Jag håller mig till min plan. Huvudet bestämmer att kroppen ska ut 3-4 gånger per vecka, minst en mil per vecka. Benen bestämmer om det blir spring eller gång.
I början blir det bara några steg med spring och jag känner mig skitfånig. Men efter ett tag vänjer jag mig vid att känna mig skitfånig och struntar i det.
Varje gång det känns i höfter, knän eller hälsenor lugnar jag ner tempot. Aldrig smärtstillande. Jag vill känna hur jag mår.

Augusti 2014, det går bättre
Efter att ha hållt på i 6-7 veckor märks det så klart skillnad. Det känns jättehäftigt. Jag avancerar fortfarande enormt långsamt men är nöjd med det. Vädret är inte lika trevligt som i somras, men det går att springa i regn också. ;)
Vissa gånger blir jag förvånad över hur lätt det går att springa relativt länge. Andra gånger går jag mest. Men i appen Runkeeper ser jag ju mina framsteg på sikt, och det är vad som räknas.
Jag har köpt en sån där ficka/väska för telefonen som man sätter på armen, och känner mig lite fånig igen. Men det går väl över det också. :)

Syrran var med på löplabbet och
var väldigt snabb med att ta
en rolig bild att sprida...

Såna där skor som man
springer i.

L'eau de Kaé – recension

L'eau de Kaé är ett så kallat Micellar Water. Ett både vårdande och rengörande ansiktsvatten och jag hade inte hört talas om det innan jag läste om det på Malins blogg, Bilbo Blue Eyes.

Jag köpte L'eau de Kaé från Swedish Beauty Factory för 239:- flaskan. Det är tänkt att man ska ta micellarvattnet på en bomullsrondell och applicera i ansiktet. Man ska inte tvätta vare sig före eller efter.

Doften är mild, söt-frisk och lite ljusgrön. Luktar väldigt gott. Makeup försvinner lätt som en plätt. Det svider inte i ögonen och det känns inte uttorkande. Det är otroligt drygt, endast pyttelite behövs på en bomullsrondell.
Efteråt ska man ju inte skölja av, men jag tycker det känns som en lätt geléig hinna som ligger kvar i ansiktet så jag sköljer ändå.

Allt detta låter ju väldigt positivt och egentligen borde det väl vara det, så jag vet inte varför jag är lite skeptisk ändå. En anledning är väl att jag redan trivs med min jojobaolja som tvätt på kvällarna. En annan anledning är att det går att få micellarvattnet att löddra ytterst lite, och det gör mig skeptisk. Dock är det inte det minsta uttorkande.

Summa summarum. Det är en jättebra produkt, men inte för mig.

Jag har i stället använt den till hårskölj/tvätt. Till det är den fantastisk. Jag sprutar 20-30 ml i torr hårbotten och gnuggar runt. Sen tillsätter jag lite vatten och gnuggar lite till. Ett väldigt svagt skum bildas och den här tvätten är perfekt emellanåt när man bara vill fräscha upp håret lite.

Bevara Sverige svenskt

För ett tag sen var jag på premiärkvällen på en nyöppnad restaurang. De hade i stället för gästbok en hel gästvägg där man kunde skriva en hälsning. Vid kvällens slut, när vi gick därifrån, läste jag några av inläggen. Det var mest det vanliga – glada tillrop, lyckönskningar och tack för god mat. Men ett fick mig att reagera. Någon hade skrivit ”BEVARA SVERIGE SVENSKT”. Jag blev ledsen och illa berörd, som alltid när jag stöter på främlingsfientlighet.

Så började jag fundera. På Sverige och vad som är svenskt.

För mig är Sverige landet jag är född i. Landet där jag som människa och kvinna har samma rätt som alla andra. Jag får jobba med vad jag vill och jag får säga vad jag vill.

Sverige är alla vi olika människor som bor i landet. 
Det är hipstern på södermalm i Stockholm som bakar surdegsbröd och gör sin egen korv, det är gänget från Hällefors som tycker att det häftigaste som finns är blått dekorljus under den omgjorda egendesignade bilen. Det är dem med rötter i andra länder, med stor näsa och svart hår som spelar annorlunda musik, det är yogin som mediterar en timme om dagen och bara äter vegetariskt.
Det är alla vi människor som älskar våra nära och kära, som bara vill att barnen ska vara lyckliga. Som önskar att vi, och dem vi älskar ska få vara friska och leva ett harmoniskt liv.

Det är landet som tar emot en ensam femåring från krigets Syrien. Han får bo hos sin 25-åriga släkting som efter bästa förmåga tar hand om pojken. Men det är inte lätt, femåringen har antagligen sett saker ingen människa – och framförallt inte ett barn – borde behöva se. Han vill inte äta och han kan inte språket. Granne med den femårige pojken bor en familj där det bor en jämnårig flicka. Hon tar honom i hand och presenterar honom för alla, förklarar att han kan inte svenska, men han ska lära sig. När det är dags att äta sätter hon sig bredvid honom och äter. Då, sakta, börjar pojken också att äta.

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Här firar många jul bara för att få öppna paket, umgås och äta gott. En del firar Ramadan mest på kvällen, när man äter gott och träffar hela släkten. Det ont om religiösa fanatiker.

Sverige är landet där vi har allemansrätt. Där vem som helst får gå ut i skog och mark och plocka bär, svamp och blommor.

I Sverige har man rätt att älska vem man vill, oavsett kön. Vi har skolplikt, alla får lära sig läsa, skriva och räkna. Det är gratis att studera på universitet.

Sverige är ett rikt land, vi har ett av de högsta BNP per capita i världen, ca 100 gånger högre än de fattigaste länderna i världen. 100 gånger högre. Vi har det bra ekonomiskt.

Vi har ett fantastiskt land, och vi kan inte bara utnyttja fattigare länder när vi vill köpa billigare arbetskraft. (Vad skulle en tröja kosta om sömmerskan fått betalt som en svensk arbetare?)

I världen finns ca 45 miljoner människor på flykt. Knappt en promille av dessa söker asyl i Sverige och ännu färre beviljas asyl. Vi har ingen massinvandring. Vi har ett rikt land som har råd och möjlighet att hjälpa människor som haft oturen att hamna i krig och misär.

Det är Sverige, ett rikt land, där vi alla är olika och får lov att vara det. Låt oss vara stolta och glada över vår mångfald i Sverige. Inspireras av hipstern på södermalm, kanske finns något att lära? Se glädjen och kreativiteten i blått ljus under en annorlunda bil. Inspireras av hur umgänget ser ut till den annorlunda musiken, här festar farmor och barnbarn ihop. Kanske finns det något i yogins spartanska levnadssätt som även passar dig?
Anamma annorlunda synsätt, våga titta med öppna ögon. De allra flesta är helt vanliga unika människor som vill väl, och som bara vill leva ett enkelt gott liv. Bevara Sverige blandat och svenskt.
Jag hoppas att det var så de som skrev på gästväggen menade.